Frågestund del 33

Träffar hon sin pappa eller har det någon form av kontakt? 
R valde som jag tidigare har berättat om att klippa alla band som gick, och flyttade härifrån och bytte telefonnummer utan att meddela oss om det nya. Det dröjde länge innan vi ens fick nys om det hela via omvägar, och det tog hårt på oss båda när vi insåg att relationen hade gått så långt till att han visade klara tecken på att inte ens vilja ha någon form av kontakt. 

Vi upplevde det båda två som ett otroligt svek, och jag minns att Alva ofta pratade om hur ledsen hon kände sig. Alva kände sig bortglömd och betydelselös, och funderade ofta på varför hennes pappa valt bort henne framför sin nya familj. Jag minns att jag själv kände mig maktlös och till varje pris ville såra honom tillbaka, men jag vet och minns att jag tog mitt förnuft till fånga. För är det någon princip som jag har stått fast vid, så är det att jag inte kan tvinga honom till någon form av kontakt och att de aldrig hjälper att bråka i längden.

Det är även den principen som har fått mig sedan Alva föddes, att alltid vara så mån om att dörren till henne ska vara så öppen. Jag minns att det första två åren så var jag den som tjatade, ringde och ibland nästan ”tvingade” R till att ha en kontakt med Alva. När det inte gav det resultat jag ville så bytte jag strategi, och meddelade till honom som det var rakt ut – att jag var trött på att ”jaga” honom, och att det var upp till honom hur mycket eller lite kontakt han ville ha. Dörren skulle alltid stå öppen för Alvas skull.

Det var ett beslut och en strategi som lättade något otroligt för mig, för jag minns att de där första åren tog något otroligt på mig. Det var jobbigt att hela tiden ringa, tjata och jaga honom för en kontakt som han allt mer och mer visade mindre intresse utav. Det här med att låta dörren ”stå öppen” är också en princip som många i min omgivning har kritiserat, haft tankar om och förundrats över. Men jag har trots detta stått fast vid min princip, och haft hoppet om att kontakten en dag ska bli bättre för Alvas skull.

Men sanningen är att trots att jag står fast vid min princip, och fortfarande har dörren öppen för R, så har kontakten bara blivit sämre och sämre med åren. Alva har inte träffat sin pappa på snart fyra år, närmare bestämt sedan oktober 2013 när kontakten bröts. Det har pratats vid i telefonen vid 3-4 tillfällen under det år som har gått, och har sedan sommaren 2016 börjat få lite mer kontakt via sociala medier nu när Alva själv har kunnat skriva. Men det är också allt som det ser ut just nu, och som ni förstår så finns det där med inte mycket till relation i mellan det båda.

Framtiden får utvisa hur deras relation kommer utvecklas, och jag hoppas naturligtvis på det bästa. 

Finns någon kontakt med hans släkt ex farmor/farfar eller hennes syskon? 
Alva har fortfarande en ganska bra relation till sin farmor, och farbror Sonnie som bara är några år äldre än henne.Vi träffas inte riktigt så ofta som vi hade önskat, men vi har tillsammans ett gemensamt mål om att ses oftare för att få en stabil relation och det tror jag är det viktigaste. Vi träffar även Alvas gammelmormor och Alvas farmors syster några gånger per år.

Vi har fortfarande även en bra och stabil relation till Alvas halvsyster Charlie, som är det enda syskon hon har kontakt med i nuläget. Alva har länge varit medveten om att hon är storasyster, och det senaste åren har även Charlie blivit allt mer och mer medveten om vem Alva är. När Alva träffar Charlie så går hon verkligen in i sin roll som storasyster, och är mån om sin syster och att hon är mindre. Vi träffas tyvärr inte heller så ofta som önskat, särskilt nu sedan Charlie och hennes familj har flyttat till en annan stad en bra bit härifrån. Men vårt gemensamma mål om att ses så ofta vi kan för barnens skull står fast, och det är något jag vet att Alva uppskattar. Vi har på sistone diskuterat mycket om att det är vår tur nu att besöka Charlie i hennes nya hem, så det är inte helt omöjligt att en tripp blir av dit inom en nära framtid.

Det finns även kontakt med Alvas faster Cassandra och hennes son (Alvas kusin), och även där försöker vi bibehålla en sådan bra och stabil relation som möjligt. 

Ett nytt kapitel i livet

För en tid tillbaka sedan dök ett riktigt bra erbjudande upp, och jag kunde inte låta bli och boka in mig och Alva på lite mys under påsklovet. Det är nu klart att vi ska på en 22 timmars skärgårdskryssning med Birka, och här hemma (i skolan just nu dock) finns en liten tjej som längtar galet mycket. För egen del så har ni som följt bloggen under en längre period kanske koll på vad båten Birka för mig symboliserar.

Ja, det var faktiskt ombord på Birka för 10 år sedan, som Alvas pappa var otrogen, och direkt efter lämnade mig som blivande 16 åring ensam med Alva i magen. För mig har alltid Birka därför blivit förknippad med tråkiga, ledsna och jobbiga minnen även fast det i sig egentligen inte alls har med båten att göra. Men jag tror att precis som jag, så är vi fler där ute som symboliserar och förknippar tråkiga saker med platser, dofter, smaker etc. och det är väl precis vad jag har gjort.

För även om jag inte längre bryr mig om Alvas pappa, så kommer nog alltid det där sveket sitta kvar inom mig. Det kommer troligtvis aldrig försvinna helt och kommer med största sannolikhet hemsöka mig vid många fler tillfällen genom livet.

Därför känns det nu lite extra skönt att jag nu efter 10 år, känner mig redo att lämna det där tråkiga och ledsamma kapitlet bakom mig. Nu ser jag i stället med spänning fram emot vårt äventyr tillsammans, och alla positiva upplevelser som finns ombord att upptäcka. För jag är säker på att när jag väl är på plats ombord så kommer mycket av alla de där jobbiga, tråkiga och ledsamma minnena som jag burit på blekna och försvinna bort. Förhoppningen är givetvis även att jag efter den här resan kommer kunna blicka tillbaka på Birka med positiva och glada tankar.

Robin Hoodmusikal på Skandia Teatern

Foto: Josefina Dernsjö
 
I dag blev det lite oväntat ett besök till Skandia Teatern i Norrköping, för att se Robin Hoodmusikalen. Den visas i samband med Kulturskolan och Norrköpings fritidsgårdar. Vi hade turen med oss att få fribiljetter till showen som visades och blev riktigt glada, för är det något vi älskar så är det att hitta på roligheter tillsammans. Det var med andra ord ett trevligt, roligt och oväntat besök som förgyllde kvällen lite extra. Helt klart något annat i stället för de gamla vanliga vardagskvällarna hemma framför datorn eller tv:n. Robin Hoodmusikalen var för övrigt även riktigt bra, även om det fanns visa scener man ogillade lite mindre.
 
Annars har jag mest plockat och donat lite här hemma, fått i väg lite viktiga mail och förberett lite inför fredagens anställningsintervju. Alva själv har varit i skolan, och därefter varit ute en sväng i pulkabacken tillsammans med grannens son. Mycket mer än så har vi inte direkt hunnit med i dag, men för att sumrera det hela så har det varit en rätt bra dag faktiskt.