Tiden går bara snabbare och snabbare, det är nu drygt 1 år sedan jag startade upp med mina planer på att börja med körkortet.  Jag började med synundersökning och det visade sig att min syn hade blivit sämre med åren och att jag behövde införskaffa glasögon igen efter alla år utan. Det blev min första prioritet och jag tömde mitt sparkonto som jag sparat ihop under det senaste halvåret och införskaffade mig ett par och sedan var jag tillbaka på körskolan. Nu betalade jag mitt körkortstillstånd och när pappret kom hemskickat bokade vi in oss direkt på handledarutbildning som jag betalade.

Första veckorna gick och jag läste mycket i handledarboken, det blev många drömmar om att jag inom en nära framtid skulle köra min egen bil och kunna fara på semester ensam med Alva under somrarna utan att behöva anpassa mig efter bussar och andra färdmedel. Tiden gick och jag startade tillslut med min första övningskörnings lektion som bestod av att lära mig ställa in sätet, backspeglarna och andra grundläggande saker. Lektionen gick bra och jag var peppad att fortsätta och få börja köra på riktigt – men någonstans tog det stopp.

Det blev problem med bilen hit och dit och i mellan kom en massa högtider som jul och påsk som krävde tid och körkortsplanerna vilade och vilade. Efter några veckor försökte jag med ett "När ska vi övningsköra, pappa?" men svaret kom lika snabbt om att det var något ytterligare strul med bilen eller att han var upptagen på annat håll och att vi fick ta det senare en annan dag. Jag väntade och väntade men inget skedde och när jag tänker efter så tror jag att både jag och pappa har varit dåliga på det här med att verkligen prata med varandra. Tid har funnits, men den har slinkit i väg på annat håll. Men nu när bilen fungerar (som den för övrigt har gjort ett bra tag) så ska jag passa på att fråga pappa i morgon. Han är ledig ifrån arbetet och jag ifrån skolan - han kanske har lite tid över, det hoppas jag i alla fall.

Men egentligen så drömmer jag om att ha pengar och inte lite pengar, utan pengar så att jag verkligen kan satsa på mina drömmar och mål som jag i livet för min och Alvas framtid. Jag drömmer mig bort om att få köra min egen bil och att få pengarna att räcka ihop till att ta körlektioner på körskolan och inte bara hemma med pappa – men det gäller att planera, prioritera och handla rätt och snart är jag där.