Två chanser: Gilla Mysmyran på facebook och rekommendera/dela sidan vidare (ange ditt namn).

Tre chanser: Kopiera även bilden samt kursiva texten ovan och publicera dem i din blogg, se till att länkarna fungerar!

LEGO® DUPLO® är byggleksaker som utformats speciellt för barn mellan 1,5-5 år med små händer och stor fantasi. Produktserien är utvecklad för att stimulera finmotorik, kreativitet, igenkänning av färg och form samt roll-lek och fantasi. Nu lanseras DUPLO Creative Sorter – en innovativ, mångsidig leksak som kombinerar klassisk kloss-sortering med DUPLO byggklossar. Leksaken kan följa barnet genom flera stadier i utvecklingen då den är utformad för lek på flera olika sätt.

I lek med en klassisk kloss-sorterare handlar lekupplevelsen endast om sorteringen. Med Creative Sorter från DUPLO kan barn inte bara känna igen former och sortera, utan de uppmuntras också att stapla, pussla och bygga ett antal välkända djur. Leksaken låter barnet lära sig genom lek allt eftersom de utvecklar finmotorik, igenkänning av färg och form, kreativitet och fantasi.  Produkten tillåter många olika sätt att leka, både i ensam och bredvidlek och mer sociala lekar med mamma, pappa, syskon och mor- och farföräldrar.

Tre chanser: Följ mig på bloglovin och gilla detta inlägg (ange vilket nummer).

Men allt det här fick mig även att inse varför jag bromsade av, och varför jag levde i min bubbla med stress runt omkring mig. Det var för att slippa tänka på allt det jobbiga som skedde. Det var nämligen en tuff period för både mig och Alva under den här tiden, det var allt med Alvas pappa och hans andra dotter. De var mina studier, jobb och även en del andra jobbiga familjeanlägenheter. Det var saker som tog hårt på oss, framförallt mig som inte riktigt kunde förklara och vara öppen med allt. Allt det här jobbiga är tyvärr inte slut, även om det känns lite lättare nu. Relationen i mellan mig och Alvas pappa har exempelvis blivit mycket bättre, vilket var något jag aldrig trodde skulle ske med tanke på vilken process de var. Men nu kan vi faktiskt umgås och vara vänner, vilket jag är väldigt tacksam över för de är något jag tror glädjer Alva. Men det förnekar ändå inte att jag under den här perioden skrämdes utav att behöva berätta en dag om allt det här, vilket jag kanske kommer få göra länge fram ändå, även om det känns lättare nu när jag vet vad som egentligen skedde. Men det var jobbigt att se Alva så liten och skör, hon ville bara väl precis som hon alltid vill och jag minns att jag oroade mig, var på dåligt humör, grät och var ledsen stup i ett och att jag inte ens kunde berätta varför för henne. För det var för hennes eget bästa, åtminstone tills jag visste sanningen och visste vad hennes pappa var dömd för och inte.

När jag väl fick veta och se alla papper, så blev jag faktiskt lättnad. Det kändes skönt att åtminstone slippa alla problem med att oroa mig över Alva. Men det betyder inte att jag har glömt hela den här jobbiga processen, utan den finns kvar där i bakhuvudet och påminner mig i mellanåt. Men jag har gått vidare och släppt den där jobbiga perioden nu och är glad över att han visar intresse och arrangemang över Alva. Men minnena kommer alltid finnas kvar om hur jobbigt det var att inte veta vad som var sant och inte, att behöva stå i mellan två personer som bråkade och att behöva se Alva utan att kunna säga sanningen, för att jag själv inte visste och kände till allt jag behövde veta. Hur som helst är jag ändå glad och tacksam över att den här jobbiga perioden är över, åtminstone för mig och Alva även om jag vet att det är mycket bråk och tjafs kring kvar rörande hans andra dotter. Men det är ett helt annat kapitel som jag vill hålla mig utanför, även om jag faktiskt vill att våra barn en dag får chansen att lära känna varandra.