Det är nu sista terminen i gymnasiet och de märks. Det är oändigt med krav på vad som ska göras och inte. Alla uppgifter ska lämnas in, jobb och utbildningar ska sökas, högskoleprov ska genomföras osv. Det känns som att listan i mellanåt aldrig tar slut, och paniken finns ständigt där i bakhuvudet. I mellanåt känns det som jag stressar sönder mig, och att jag inte ens minns när jag senast verkligen pausade/kopplade av och lade undan precis allt. Men samtidigt känns det som att jag i mellanåt inte kommer någonstans, står på ruta noll och inte ens vet vart jag ska börja. Fråga mig inte hur man kan känna så på en och samma gång? 

Det ska bli skönt med lite avkoppling, nu när jag tagit ledigt i morgon. Alva ska nämligen till läkaren och om jag inte har helt fel så rullar de in lite pengar på kontot. Det innebär i så fall att vi ska fixa lite ärenden på stan under eftermiddagen ibland annat har jag tänkt boka tid för oss båda så vi kan klippa håret. De är nämligen mer än välbehövligt för oss båda som har kluvna och slitna hårtoppar.