Svar på tal

Hur ser allt ut med Alvas pappa nu? Och har hon träffat sitt nya syskon? Hur tog du upp kontakten med Alvas syster & hennes farmor? Hur kändes det att träffa dom? 

 

Det dyker alltid upp följdfrågor efter Alva träffat sin pappa, halvsyskon eller andra släktingar. Det är väl på ett sätt ganska logiskt då jag har full förståelse för att ni som läser funderar, tänker och har åsikter kring det jag skriver men ibland känns det som det blir lite för privat och det hoppas jag ni kan respektera.

 

Jag kommer därför inte gå in så djupt på dessa frågor, men jag kan kort och gott dela med mig utav att Alva inte har träffat sin pappa på över ett år nu. Detta beror helt på honom eftersom han har valt att inte acceptera hur vi känner inför hans nya relation, och de faktum att vi vill hålla den utanför tillsvidare. Han har valt att se det som att vi inte kan acceptera hans nya familj, och där med beslutat sig för att han inte heller vill vara en del av Alvas liv. I själva verket har vi talat om för honom att vi är öppna för en relation med både honom och hans nya dotter (hans minsta), men att vi inte vill skapa en relation med hans flickvän och hennes son sedan ett tidigare förhållande i dagsläget. Detta är något han tyvärr inte kan acceptera, och det har tråkigt nog påverkat relationen i mellan Alva och hennes pappa väldigt negativt. Det är ingen som vet hur relationen i mellan de kommer se ut i framtiden, men allt jag kan skriva är att jag hoppas på det bästa.

 

När det kommer till kontakten med Alvas andra halvsyster Charlie, och hennes farmor så är det ingen kontakt vi har tagit upp utan en kontakt som funnits där hela tiden. Den har varit bristtillfällig på grund utav omständigheter, men den har ändå funnits där i bakgrunden. Det kändes bra att träffas och jag är glad att vi har börjat få tillbaka en djupare och bättre relation till varandra. Det var nog allt jag hade att skriva kring det här ämnet.

 

#1 - Angelica

Usch, sådana människor borde inte få vara pappor! Hade en liknande situation själv under min uppväxt så jag vet vad jag pratar om. Bra att du ställer upp för din dotter och är lyhörd för vad hon tänker och känner!

Svar: Skönt att höra att andra har liknade erfarenheter, hur hanterade du det hela och hur är din relation till din pappa i dag? Absolut det tycker jag är det allra viktigaste hur hon faktiskt känner inför det hela.
AlvasMamma_

#2 - Anonym

Så glad att höra!!! Så kul för er, att man inte utesluter farmor el farfar ur bilden. Du är verkligen en förebild!


Svar: Tusen tack för det fina orden, för mig är det självklart att inte utesluta någon.
AlvasMamma_

#3 - Angelica

Svar på kommentarssvar:
Min relation till min pappa idag är ganska ambivalent, brukade träffa honom någon dag om året kanske. Sedan jag var tonåring har jag vid flera tillfällen brutit all kontakt med honom, ibland flera år i taget, men någonstans tar jag ändå alltid kontakt igen, med känslan att "det är ju ändå min pappa". Dock är kontakten väldigt ytlig och han känner mig egentligen inte alls. Är nog svårt att få tillbaka det man missat som barn, framförallt om föräldern saknar egen insikt om sin del i allt. Det är bara att hoppas att Alvas pappa kommer till insikt om allt innan det har gått alldeles för lång tid.

Svar: Vad tråkigt att höra att din relation ser ut så till din pappa. Jag hoppas också att Alvas pappa inser innan det är för sent, hur mycket han missar och att den tid han förlorar inte kommer komma tillbaka igen.
AlvasMamma_

#4 - Ingrid - Mamma till två sessor

Huvudsaken är att ni har en livssituation som funkar för dej och din dotter! Klart att man som läsare ibland kanske undrar, men samtidigt så tänker i alla fall jag att väljer du att inte skriva om det vill du alltså hålla det privat. Vissa frågor kan kännas lite närgångna kanske av läsare som faktiskt inte känner dej, men det är bara min åsikt. :)

Svar: Det har du helt rätt i och vad skönt att veta att det finns läsare som förstår och accepterar att vissa saker känns lite privat ibland. Det är en svår balansgång det där ibland med att själv vilja skriva mycket, för att få ut och kanske få stöd ifrån andra, men samtidigt vara privat i respekt för Alva och hennes anhöriga.

Kram!
AlvasMamma_

Bakom den här bloggen hittar ni mig, Sanna. En 26-årig driven och positiv tjej med höga karriärambitioner och ett stort intresse för design, foto och att skriva. Avslutade mina studier på IT-media programmet på John Bauer gymnasiet sommaren 2012, och arbetar nu som Relationship Manager på Bonnier Business Media Sales. Arbetar förutom det även extra vid behov som butikskommunikatör, ansiktsmålare och eventpersonal.

Som person har jag alltid något nytt projekt på gång, och tillsammans med min kollega jobbar jag med att driva vår hemsida Unga Föräldrar och vårt bloggnätverk Norrköping Event & PR som utvecklas i rasande takt, samtidigt som vi driver och är grundare bakom konceptet Mammamingel som är ett event som arrangeras årligen i Norrköping. Kort sagt en tjej med många bollar i luften.

Den lediga tid som jag har kvar spenderar jag gärna med min 10 åriga dotter Alva eller mina vänner. Vi reser ofta i väg och besöker event, mässor och pressvisningar av olika slag. Där får mitt intresse utav att nätverka och träffa nytt folk ta plats, samtidigt som vi får pröva många nya produkter vilket är ett intresse jag och min dotter delar. Läser även gärna mycket böcker, följer TV-serier eller tittar på spännande filmer när tid och tillfälle ges.

Annonsera eller kontakta mig?
mammasvardag@hotmail.com

Läs gärna min PR & Policy.