Mammamingel - stödjer Rosa Bandet!

 

Mammamingel är ett årligt event med konceptet "Lite lyx och flärd, det är ju varje mamma värd!". Vi firar 5 års jubileum den 1 oktober 2016 på Nya Parken i Norrköping, och i år har vi valt att stötta Rosa Bandet. Vi tyckte det passade perfekt med tanke på att 1 oktober är allmänt känd som internationella bröstdagen. Dessutom är Rosa Bandet något som står oss varmt om hjärtat.

Vi kommer stödja Rosa Bandet på flera olika sätt, men framförallt genom att uppmärksamma det hela. Vi kommer ha flera föreläsare på plats under eventet som föreläser kring ämnet. Både människor som har förlorat en nära anhörig, men även personer som själv varit drabbade. Vi kommer även ha Moa-Lina Bröstcancerföreningen i Östergötland på plats som utställare. De kommer informera, sälja Rosa Bandet och diverse produkter i förmån för detta ändamål och vi hoppa givetvis detta kommer vara uppskattat ibland våra gäster.

Förutom allt detta har vi givetvis även startat en egen insamling, och ni kära läsare får mer än gärna vara med och bidra. Alla pengar går oavkortat till Cancerfonden.

Ni hittar vår insamling här, och ni får mer än gärna sprida den vidare så får fler chansen att bidra!

Uppdatering kring min livsstilsförändring

Nu har det gått ungefär sex veckor sedan jag startade med min livsstilsförändring. Det är mycket som har skett, men samtidigt känns det som jag har en bit kvar innan jag når mål. Men för att summera det hela så var det här projektet något som jag verkligen ville. Jag ville satsa på mig själv och jag kände att jag för första gången hade någon som trodde på mig. Någon som ville mig väl och fanns där och peppade och gav mig stöd vid de tillfällen jag behövde. Det var helt enkelt precis vad jag behövde för att få motivation att komma i gång, och det var även precis vad jag gjorde.

Jag kom i gång och försökte äta på regelbundna tider, jag minskade ner (jag skulle vilja skriva uteslöt, men det är inte riktigt sanningen) onyttigheter och snacks och jag började motionera lite mer.

Förutom det levde jag större delen av tiden på mat från restaurangen HälsoFreak som jag hämtade ut varje dag. Maten bestod av mycket nytt och många saker som jag aldrig hade ätit förut som pumpafrön, bulgur, hummus, quinoa och sesamfrön. Detta tillsammans med kyckling, fisk och skaldjur tillagade på olika vis.

Maten var för det mesta ätbar och god, men vissa dagar fick jag rent utav tvinga i mig det hela eller välja att fuska och äta något annat. Men trots de så var det egentligen inte svårast att börja med en ny kost, att sluta med onyttigheter eller att börja motionera mer. Utan det mesta flöt på bara efter ett tag, och det som egentligen var svårast var i stället att äta på regelbundna tider. Det här med att hämta ut maten en viss tid, och behöva anpassa mitt liv ut efter det fungerade inte så bra. Jag hade inte möjlighet att komma förbi restaurangen varje dag i mellan 11-14, och det ställde tyvärr till en hel del problem.Restaurangen försökte göra det bästa av situationen efter en tid, och jag fick möjlighet att hämta ut mat senare. Men det gav ändå resultat utav att det var svårt att hålla tiderna och äta regelbundet. Vissa arbetsdagar gick jag utan mat helt, och åt inte förrän jag varit förbi restaurangen och åkt hem. Det i sig gav resultat att jag vissa dagar kände mig på topp, medan jag andra dagar pendlade i humöret, hade huvudvärk och ont i magen.
Halvvägs var det trots allt dags för vägning, och jag fasade inför det hela. Det visade sig dock att jag hade gått ner 3,5 kg i fett. Det var med andra ord riktigt positiva resultat och jag kände mig riktigt nöjd och stolt över mig själv. Jag kände mig peppad på att fortsätta och fantiserade om vilket resultat jag skulle sluta på när projektet skulle avslutas.

Men allt det var innan jag insåg att det för mig bara var en vecka kvar i stället för två. För när jag sista veckan i projektet reste i väg till Finland på inköpsresa, så föll allt samman och det blev avslutet på min resa. Restaurangen blev besviken på mig för att jag inte dök upp, och jag kände mig stressad över hela situationen. Det blev allt mer och mer fuskande, och när jag kom hem var de tre dagar kvar som försvann i ett ögonblick. Den sista veckan gick med andra ord helt klart inte ihop sig på något vis, och jag kände mig väldigt besviken. Men när det tillslut var dags för slutvägning och avslut så tänkte jag ändå ge det hela en chans. Men det blev aldrig något för min del utan det visade sig att datumet inte fungerade för mig. Min avsikt var att meddela det till restaurangen och be om en ny tid vid ett annat tillfälle, men livet och saker och ting kom i mellan och tiden rann i väg. När jag till slut fick en möjlighet att meddela det hela var restaurangen ännu mer besvikna på mig. Det sista jag fick höra var att det kändes jätte tråkigt att det blivit så här, särskilt när det fanns 300 andra personer som sökte och hade velat ha haft min plats.

Kort sagt blev det avslutet på min livsstilsresa med HälsoFreak. Det här projektet lärde mig mycket och trots att avslutet inte blev som jag hade hoppats på, så känner jag mig ändå nöjd med min medverkan och lycklig för att jag blev en utav det utvalda. Nu fortsätter min resa på egen hand framöver och mer om det kommer.​

Mitt mål inför 2017 redan nu

Jag har funderat allt mer och mer på det här med körkort, och på att jag verkligen vill komma i gång och börja med det på nytt. Det var nu flera år sedan jag övningskörde med pappa och nu i efterhand ångrar jag att jag inte slutförde det hela. Vi hade ju trots allt kommit i gång och det flöt på bra till en början, men sen kom saker och ting i mellan och allt stannade av.

Det känns riktigt tråkigt särskilt då jag vet vilken fördel det hade varit i dag. Det hade underlättat både på arbetsfronten, men även privat då vi hade kunnat göra så mycket mer på egen hand. Vi hade kunnat åka på semester, storhandlat och farit i väg när vi hade känt för det utan att behöva anpassa oss efter tidtabeller och kollektivtrafik som inte fungerar. Men läget är som det är och det är dumt att älta saker och ting i efterhand, men målet är i alla fall att komma i gång med körkortet på riktigt under 2017.

Det här med körkort är med andra ord mitt kommande mål inför det nya året. Redan nu kan jag avslöja att jag siktar mer på att köra med körskolan än privat, då jag tror det fungerar bättre för mig. Men förutom det siktar jag även på att använda mig utav Körkortskolan som jag skrivit om förut.

Körkortsskolan erbjuder en helt fantastiskt tjänst, och jag har ju lekt loss lite där tidigare, och tror faktiskt jag har riktigt stor potential att lyckas med lite extra hjälp därifrån. Körkortskolan ger en nämligen möjlighet att lära sig körkortsteorin snabbt och enkelt utan alla tråkiga böcker. Det bästa är att du kan öva när och vart du vill – då körkortskolan fungerar både i datorn, i mobilen och på surfplattan. Du har även möjlighet till att följa din egen utveckling och se statistik på de prov och övningar du gjort tidigare. Med hjälp av statistiken ser du enkelt vad du behöver öva mer på, och det låter väl super eller vad säger ni? Detta är med andra ord ett perfekt sätt att lära sig den tråkiga teorin och passar utmärkt till de som har svårare att plugga in med hjälp av tjocka böcker.

Har ni prövat Körkortskolan? Ni får gärna dela med er av era erfarenheter!

Besvikelse över gymnasietiden

Det senaste året har jag funderat en hel del över livet, och framförallt över de mål som jag satt upp för mig själv. Stundtals har jag känt mig lycklig och tillfredsställd med livet och de mål som jag nått, medan jag andra gånger haft en stor känsla av besvikelse. Det är fortfarande många mål jag har kvar att arbeta med, och jag känner ofta besvikelse över att jag borde kommit längre i livet.

Det blev inte som jag ville med gymnasiet och studenten. Det känns tungt att erkänna, men det är sanningen. Jag trivdes aldrig och kände mig utanför större delen av tiden, och med allt som skedde utanför (saker jag fortfarande och kanske aldrig kommer skriva öppet om) blev det hela för mycket. Min frånvaro blev allt högre och högre, och trots att jag försökte och kämpade in i det sista så räckte det inte hela vägen fram. Det blev en stor besvikelse när jag insåg att jag inte skulle få ut ett slutbetyg, och jag tror där och då inte att jag fattade vilken lång väg jag hade kvar.

Även om jag fick ta studenten med alla andra, bära studentmössan på huvudet och t o m stå med på studentflaket och skrika ut så kände jag mig inte nöjd. Jag kände mig aldrig riktigt stolt över mig själv till fullo, och jag upplevde att allt bara var fejk. Nu när jag ser tillbaka så känns det ledsamt att bara tre personer skrev i min studentmössa, och att jag egentligen inte hade något band till någon av dessa. Det känns ledsamt att höra andra som pratar om sin student, och sin tid i gymnasiet som den bästa tiden i livet. När jag själv tänker tillbaka minns jag bara besvikelsen över mig själv, stressen och pressen över uppgifterna som haglade in och människorna runt omkring mig som alla stod ut med mig ytterligare en dag.

Konkret känner jag en stor besvikelse över gymnasiet och studenten. Den blev inte som jag ville alls, och jag har haft en lång väg sedan jag slutade. Jag har fortfarande inte uppnått mitt mål om ett slutbetyg, men jag kämpar vidare och jag kommer inte ge upp. Nu har jag inte mycket kvar och på något vis ska jag fixa det sista, även om jag nu har mött nästa motgång. Nu är det nämligen tiden jag brottas med, för jag har bara till den 1 januari 2017 på mig att fixa det sista poäng som krävs. Det är nämligen datumet som regeringen har satt innan övergångsbestämmelser om slutbetyg upphör. Det känns otroligt tufft och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska lyckas fixa det hela. Men på något jävla vänster så måste jag fixa det, och inte bara för mig utan för Alva.

 

Nominera till Handelsgalan 2016!

Nu är det snart dags för Handelsgalan 2016 i Norrköping, och jag skulle vilja be er alla där ute att nominera min pappas butik Finskkorvbutik - Makkarakauppa till årets nykomling. Han jobbar och sliter dygnet runt med butiken och jag tycker han gör ett förbannat bra jobb. Han har tagit in mycket nytt i utbudet som inte fanns förut och lyssnar alltid på kunderna och deras önskemål. Butiken jobbar aktivt med att tillgodose de önskemål som kommer in i den mån det går, och framtiden innehåller många spännande planer.

Ni nominerar hans butik här på länken

Bakom den här bloggen hittar ni mig, Sanna. En 26-årig driven och positiv tjej med höga karriärambitioner och ett stort intresse för design, foto och att skriva. Avslutade mina studier på IT-media programmet på John Bauer gymnasiet sommaren 2012, och arbetar nu som Relationship Manager på Bonnier Business Media Sales. Arbetar förutom det även extra vid behov som butikskommunikatör, ansiktsmålare och eventpersonal.

Som person har jag alltid något nytt projekt på gång, och tillsammans med min kollega jobbar jag med att driva vår hemsida Unga Föräldrar och vårt bloggnätverk Norrköping Event & PR som utvecklas i rasande takt, samtidigt som vi driver och är grundare bakom konceptet Mammamingel som är ett event som arrangeras årligen i Norrköping. Kort sagt en tjej med många bollar i luften.

Den lediga tid som jag har kvar spenderar jag gärna med min 10 åriga dotter Alva eller mina vänner. Vi reser ofta i väg och besöker event, mässor och pressvisningar av olika slag. Där får mitt intresse utav att nätverka och träffa nytt folk ta plats, samtidigt som vi får pröva många nya produkter vilket är ett intresse jag och min dotter delar. Läser även gärna mycket böcker, följer TV-serier eller tittar på spännande filmer när tid och tillfälle ges.

Annonsera eller kontakta mig?
mammasvardag@hotmail.com

Läs gärna min PR & Policy.