Stockholm i mitt hjärta

Kan inte sluta tänka på alla dem vars liv förändrades totalt idag. Och på de liv som inte fick fortsätta. Det är hemskt och det är helt ofattbart att något sådant här händer. VARFÖR? är det enda frågan jag har. Hur kan något sådant här få hända? Jag själv var på väg hem efter att ha lämnat Alva på skoldico, när jag fick höra om vad som hade skett, och kände i hela kroppen hur mycket jag bara ville hämta hem henne igen. Jag lät henne trots allt vara kvar och dansa loss med kompisarna, och gick själv hem och spenderade kvällen framför nyheterna. Det kändes otroligt skönt att hämta hem henne någon timme senare, och resten av kvällen spenderas med mys i soffan för att försöka få tankar på annat håll. Jag känner mig lyckligt lottad över att själv vara i trygghet med nära och kära, men kan inte säppa tankarna på alla drabbade och dess anhöriga. 

Ta hand om er alla, och var rädda om er! ❤

Kommentera här: