Stadium Sports Camp

När vi kom hem från Cypern i början av juni, så ramlade det in mejl i inkorgen så fort vi klivit av planet på Arlanda. När vi inväntade vår buss från Flixbus som skulle ta oss vidare hem till Norrköping, så passade vi på att äta lite mat från MAX Hamburgare, samtidigt som jag scrollade igenom inkorgen lite snabbt. Fastnade vid ett mejl som jag tyckte stack ut lite ibland de andra, och efter att ögnat igenom det hela lite snabbt så skrek jag till. Alva reagerade direkt nyfiket och undrade vad det hela handlade om, och jag kunde inte låta bli att berätta.

Det visade sig att jag hade vunnit två platser till Stadium Sports Camp i valfri stad, numera arrangeras Sveriges största sportläger inte bara i Norrköping utan även i Halmstad. Alva blev helt till sig och själv kunde jag inte låta bli att le stort för mig själv, då vi inte bara en eller två gånger diskuterat kring de faktum i fall Alva skulle åka på lägret i år eller inte. Hon var ju där senast under 2015, dock då endast på deras Day Camp läger, och har sedan dess sett fram emot att få åka tillbaka. Det senaste somrarna har vi dock haft så mycket annat inplanerat så det har liksom inte blivit av.

Men nu så blev det äntligen dags igen, och den här gången har ju Alva t o m blivit så pass stor att hon får stanna kvar över natten. I samband med året man fyller 11 år och vistas på lägret får man även välja en huvudidrott. Det är den idrott man kommer utöva större delen av tiden, men man kommer även få prova på en hel del annat. Alva velade länge i mellan dans, gymnastik och simning men till slut föll valet på det sistnämnda. Hon valde att plocka bort både dans och gymnastik, då hon ändå redan sysslar eller har utövat dessa sporter på fritiden tidigare. Hon kände sig sugen på att prova på något nytt och älskar ju att bada och att simma i skolan.

Själv tyckte jag hennes val passade henne bra, och kände bara trygghet som förälder att hon i och med sin sport kommer få ännu mer vattenvana. Det i sig är ju en grundtrygghet samtidigt som det ger en chans till förkunskaper inför årkurs 6 när sim-kraven i skolan ökar ytterligare.

Sen handlar ju förstås inte bara campveckan om sport, utan det handlar om allt det där som händer mellan träningarna. Upplevelser, gemenskap, polare - nya som gamla, utmanande och spännande aktiviteter, skratt, idrottsprofiler och mycket mer. Det är ju allt dessa som Alva längtat lite extra efter, och som hon själv var riktigt taggad över när det bar av i morse för avlämning. Själv kände jag mig därför bara genuint lycklig och glad för hennes skull, även om jag kände ett tryck över bröstet direkt efter att vi satt oss i bilen för att åka hemåt. Det här dagarna är nämligen den längsta tid vi har varit ifrån varandra tidigare. En hel vecka utan barn, det är ett liv jag inte är van vid, och tomheten gjorde sig påmind direkt sekunden efter att vi åkt. 

Hur klarar man sig en vecka utan barn liksom? Hur gör ni andra föräldrar som kanske har delad vårdnad och lever varann vecka liv? Jag förmodar att man kanske vänjer sig, men har svårt att tro att tomheten bara försvinner. Som tur är så är det bara en vecka, sen har jag min tjej tillbaka här hemma igen.

Incheckade på Leksand Strand

- I samarbete med Leksand Sommarland och Leksand Strand –

När vi fått bort alla väskor som vi hade med oss satte vi oss alla ner i någon sekund. Alva satt inte still länge utan inspekterade stugan från topp till tå, och hann till och med få på tv:n på övervåningen, medan jag passade på att ge telefonen och klockan ett snabbt ögonkast. Insåg ganska snabbt att klockan hade tickat i väg rejält, och att familjerna snart skulle vara runt hörnet. Paniken växte inom mig då inget av det jag hade planerat hunnit bli klart.

Det blev snabbt slut på pausen, och i raketfart packades alla goodiebags och gottigheter fram till respektive familj. Det blev en aning rörigt och trots att vi försökte hjälpas åt så tog det tid innan vi hade fått in allt som skulle in i respektive stuga. Familjerna hann dyka upp mitt i allt, samtidigt som jag sprang in och ut från deras stugor, och det där trevliga bemötande jag hade tänkt på så länge blev långt ifrån som planerat. Försökte göra det bästa av situationen men kände bara såå att jag saknade min kollega, min mamma och min bästa vän. Det är så mycket enklare när man är två om det hela och kan hjälpas åt när det krisar ihop sig.Bild lånad från en av familjerna, Emma - På Smällen. 

Det hela slutade väl efter mycket om och men OCH jag lyckades till sist få ut rätt nycklar till respektive familj. Efter det kunde jag äntligen smita in i min stuga en stund, andas ut och bre ut mig i soffan och vila en stund. Familjerna fick tid att slå sig till ro och hinna landa, och kanske inspektera och förhoppningsvis glädjas lite åt alla överraskningar som jag knåpat ihop. Själv dök nästa problem upp för oss efter att ha hunnit landa och vila några minuter.

MAT, ja vi hade ju ingenting i vare sig kylskåp eller frys. Eller nej, det var inte riktigt sant. Vi hade ju en hel del frukostprylar såsom mjölk, yoghurt, ost etc. men ingen riktigt MAT. Det var med andra ord de som stod näst på agendan. Efter en stunds diskussion om vilka som skulle gå till affären och vad vi skulle köpa, så enades vi om att jag och Alva skulle stanna kvar. Resten av gänget gick hela vägen in till Leksand city igen för att köpa mat. Väl på plats när det var framme kunde min äldre bror inte vänta mer på att äta, så det slog sig ner och köpte en varsin pizza. Alva och jag roade oss i stugan så länge och jag kunde inte låta bli att förvånas över hur fantastisk fin stugan var. Här fanns verkligen ALLT och lite till av det som man som familj kan tänkas behöva. Faktum är att vi diskuterade senare under kvällen när grabbarna kom tillbaka; över det faktum att detta skulle vara en stuga. Vi alla upplevde det mer som ett stort hus eller en lägenhet. Faktum är att stugan till och med är 3 kvm större än vår lägenhet hemma.

En sak är säker och det är att i den här stugan skulle vi alla helt klart kunna bo. Min äldre bror skojade till och med om det flera gånger under vistelsen. Han ville köpa stugan, och älskade närheten till sjön som var precis utanför, och den härliga miljön som Leksand Strand har. Själv kan jag inte annat än att instämma, och upplevde bara ett enda stort minus under vår vistelse. Det var avståndet och bussförbindelserna i mellan centrala Leksand och campingen.

Någon timme senare kom grabbarna tillbaka, och ÄNTLIGEN fick även jag och Alva i oss lite mat. Vi det laget var vi riktigt hungriga och fortfarande trötta. Efter att vi hade ätit så hann vi inte med så mycket mer så vi tog faktiskt kväll och roade oss i stugan.

Ankomst till Leksand Strand

- I samarbete med Leksand Sommarland och Leksand Strand –
 
Väl framme i Leksand resecentrum hade vi planerat att ta bussen, med tanke på vår packning som var i det tyngsta lagret. Vår tanke var ju att vi skulle vara på plats i god tid för att färdigställa och hinna förbereda de inbjudna bloggfamiljernas stugor med alla goodiebags och gåvor. Men efter att ha kikat på bustidtabellen insåg vi ett litet misstag, och det var att nästa buss inte skulle komma på bra många timmar. Hade ju läst lite snabbt någonstans om att man skulle förbeställa buss, men någonstans mitt i all stress av att få med sig allt och komma fram i tid så glömdes det bort.
 
Det fanns bara ett alternativ och det var att börja gå framåt. Det var inte de lättaste med tanke på hur mycket packning vi hade med oss, samtidigt som vi alla var trötta, och behövde vila var femte minut i värmen. Vi hade en promenad på 2,5 km att vänta oss, och vi tog oss fram en bra bit. När vi hade det sista sträckan kvar framför oss fick jag ett telefonsamtal från Leksand Knäcke som efterlyste och frågade vart vi var. Klämde fram i luren att vi snart var framme och att vi hade gått hela vägen från Leksand centrum. Någon minut senare var bilen framme hos oss, och vi fick hjälp att lasta in hälften av vår packning, och någon minut senare var jag framme med hälften av packningen utanför huvudentrén på Leksand Strand. Några minuter senare hade han hunnit köra tillbaka och hämta upp resten av prylarna, och trycka in så många passagerare som möjligt i bilen. Min äldre bror med diabetes prioriterades tillsammans med Alva som var trött efter den långa resan. Min yngre bror Erik och vår kusin Andreas gick den sista sträckan fram. 
 
 
Det var med andra ord fantastiskt service från Leksand Knäcke. Det var inte bara otroligt generösa med sin sponsring med knäckebröd i olika varianter, smörknivar och annat kul till våra bloggande familjer, utan de ställde upp och skjutsade oss och allt vi hade med oss när det behövdes som allra mest. En stor eloge ska de minsann ha - och ett stort tack! 
 
 
Väl framme checkade jag in i receptionen medan resten av gänget väntade utanför. Bemötandet var fantastiskt och jag kunde inte annat än att småle lite för mig själv. Vi hade klarat resan och tagit oss hela vägen fram, något jag stundtals tvivlade på om vi skulle göra, men där och då kunde jag äntligen andas ut för någon minut. Efter en hel del information, nyckeluthämtning och annat började vi gemensamt att lyfta bort väska efter väska till våra stugor. Det var stressigt, varmt och intensivt och mitt i allt skulle jag mötas upp för nästa leverans från Grådö Mejeri ute vid parkeringen. Det gick lyckligtvis bra och kylbagarna var fyllda med en massa godsaker, och jag kände mig så nöjd över allt arbete som jag fixat. Grådö Mejeri kom in i sista stund och gjorde min önskan om ett färdigt frukostpaket tillsammans med Leksand Knäcke, Tigers Yoghurt och Bollnäs fil komplett. 
 

På väg till Leksand Strand i Dalarna

- I samarbete med Leksand Strand och Leksand Sommarland -
 
I dag klev vi upp tidigt på morgonen, och gjorde oss redo med frukost och hela baletten. Därefter var det dags att bege sig ut med alla tunga väskor till bussen som skulle ta oss vidare in till Norrköping. Det var ett riktigt bökigt moment och risken var stor att vi skulle glömma något, vilket det senare även visade att vi även gjorde. 
 
Vi kom lyckligtvis både ombord och slutligen av bussen, och kunde möta upp vår kusin Andreas utanför Norrköpings centralstation. När vi samlat ihop oss så begav vi oss vidare bort emot tåg 1 av 3, och påbörjade vår resa emot Leksand Strand i Dalarna. Det var en lång tågresa på upp emot fyra timmar, och det var bökigt och jobbigt med alla byten där väskor skulle av och därefter på igen på nytt. Det var faktiskt tur att vi var flera vuxna som kunde hjälpas åt att bära, annars skulle jag nog gå så långt som att säga att det hade varit omöjligt.
 
Men till sist kom vi i alla fram till Leksand resecentrum, och kunde pausa upp någon minut. 
Bakom den här bloggen hittar ni mig, Sanna. En 26-årig driven och positiv tjej med höga karriärambitioner och ett stort intresse för design, foto och att skriva. Avslutade mina studier på IT-media programmet på John Bauer gymnasiet sommaren 2012, och arbetar nu som restaurangbiträde på Kolmårdens Djurpark. Arbetar förutom det även extra vid behov som butikskommunikatör, ansiktsmålare och eventpersonal.

Som person har jag alltid något nytt projekt på gång, och tillsammans med min kollega jobbar jag med att driva vår hemsida Unga Föräldrar och vårt bloggnätverk Norrköping Event & PR som utvecklas i rasande takt, samtidigt som vi driver och är grundare bakom konceptet Mammamingel som är ett event som arrangeras årligen i Norrköping. Kort sagt en tjej med många bollar i luften.

Den lediga tid som jag har kvar spenderar jag gärna med min 11 åriga dotter Alva eller mina vänner. Vi reser ofta i väg och besöker event, mässor och pressvisningar av olika slag. Där får mitt intresse utav att nätverka och träffa nytt folk ta plats, samtidigt som vi får pröva många nya produkter vilket är ett intresse jag och min dotter delar. Läser även gärna mycket böcker, följer TV-serier eller tittar på spännande filmer när tid och tillfälle ges.

Annonsera eller kontakta mig?
mammasvardag@hotmail.com

Läs gärna min PR & Policy.