Mammasvardag

Tankar om klockor
I dag har vi här hemma diskuterat klockor, och de faktum att människor bär det allt mer sällan. När jag själv var yngre så var det väldigt vanligt och i princip halva klassen hade en Kalle Anka, Musse Pigg eller annan Disney klocka runt armen på låg- och mellanstadiet. I dag har samhället digitaliserats på så många plan att armbandsuren mer eller mindre bara kommit att bli en accessoar – ibland lite billigare, ibland hutlöst dyra.
Dagens samhälle har förstås påverkat och klockorna har i och med de bytt inriktning lite, och ska istället tåla hårda och tuffa klimat, likväl att de ska fungera felfritt – utan att diffa på någon sekund fram eller tillbaka. Men klockor är så mycket mer intressant än bara det, visste ni till exempel att?
- De första armbandsuren var avsedda för kvinnor, medan män använde fickur.
- Eller att den så kallade förstoringslinsen som ofta pryder klockor vid dagens datum (för att man ska kunna se datumet enklare) introducerades först under 1950-talet. Konceptet används ofta än idag, speciellt av Rolex.
- När du är i en klockaffär har du kanske lagt märke till att de flesta klockor i montrarna är förinställda på tio minuter i två, eller tio minuter över tio? Detta för att klockornas utseenden mer påminner om ett glatt ansikte när visarna står på dessa två alternativ, vilket påverkar stämningen på köparen.
Lite rolig och udda fakta tycker jag, och det är ju alltid kul att veta. Det här med klockor är ju faktiskt ganska intressant. Faktum är att jag fortfarande än i dag minns hur jag och min mamma satt i köket för många år sedan, och fick lära oss bägge två att en vanlig klocka inte hette just de, utan att det faktiskt heter analog klocka. Det var något varken jag eller min mamma hade koll på innan och något vi ibland i dag kan skratta åt.
Här hemma använder vi dock inga klockor alls, även om jag har en stor uppsatt i köket, som jag alltid tycks glömma bort att byta batterier på. Det beror ju naturligtvis på att den inte används och att det är först när någon utomstående hojtar till som vi reagerar. Men jag har faktiskt många gånger varit sugen på att köpa ett armbandsur att ha runt handleden. För faktum är att det finns många riktigt, riktigt snygga som vore fina att bära upp. Men jag får väl erkänna att jag känner mig lite rostig inför ett eventuellt klockinköp, då jag känner att jag inte riktigt vet vilken slags modell jag är ute efter.
För det finns ju så många nu för tiden och jag tror det är viktigt att analysera olika möjliga scenarier. Kommer man hänga mer i vatten än på land? Då är det såklart bäst att fokusera på vattenfasta klockor för en äventyrlig livsstil, medan den som vill hitta en vardaglig klocka för resan kanske ska leta bland mer stilrena digitala klockor osv. så jag började i dag med att kika runt på nätet och hamnade på Chrono24. Det är en sajt där man kan köpa klockor från mer än 90 länder vilket jag tycker låter fantastiskt bra. Det har dessutom äkthetsgaranti som garanterar att klockorna som säljs är äkta och inte någon kopia.
Äger du någon klocka i dag? Använder du den ofta eller är det mer utav en accessoar? Dela gärna med dig kring din syn på just klockor.
Avsluta relationer

Det här med att avsluta relationer är svårt, och det tror jag vi alla är överens om. Men hur avslutar man egentligen en relation på bästa vis? Är det exempelvis viktigt att få en förklaring på varför en relation avslutas för att kunna gå vidare?


Själv har jag funderat på följande frågor rätt mycket på sistone. Det har sin orsak i att jag på kort tid nu inte bara haft en utan två personer som stått mig väldigt nära, där de bägge har valt att avsluta sin relation till mig helt utan förklaring. Det hela har fått mig att inse hur pass viktigt jag själv tycker det är att verkligen ge en förklaring i varför man avslutar en relation.


För själv har jag på sistone granskat mig själv både in och utifrån, för att försöka lista ut om jag kan tänkas ha gjort något fel någonstans. Men trots mina granskningar har jag inte kommit fram till någonting, och den här reaktionen tror jag är är väldigt vanlig när man blir lämnad efter en relation och inte får någon förklaring till varför. Det blir något som tär på en och som får en att leta fel hos sig själv, och det kan sitta kvar länge och komma i perioder, och det är nog precis vad det har gjort för mig.


Men i dag fick jag höra att jag kanske borde sluta leta fel hos mig själv, och inse att problemen kanske inte ligger hos mig utan hos dom. Det fick mig att släppa det hela lite och även om jag vet att det kommer ta tid, så börjar jag sakta men säkert inse att det är dags att släppa taget. Det är för mig bara att acceptera att det är som det är och att det kanske rent utav inte ens finns en förklaring.


Hur avslutar ni en relation? Tycker ni det är viktigt att ge en förklaring? Har ni kanske tips på hur man går vidare efter ett uppbrott? Dela gärna med er!

Frukostbordet

I morse vaknade vi upp och gjorde oss i ordning inför skolan, och till frukostbordet fick vi sällskap av T. Det är alltid lika trevligt och uppskattat att ha honom på besök, speciellt då det vanligtvis annars känns som köksbordet är enormt med fyra lediga platser. Något annat som uppskattas när T är på besök, det är ljudet av kaffebryggaren som bryggar hans kaffe, då det på ett konstigt vis får mig att minnas tiden när jag bodde hemma. Det känns lite knasigt på något vis, speciellt då jag inte ens gillar kaffe, men jag förmodar att det är för att doften av "hemma" liksom dyker upp.


Jag tror nämligen vi alla människor har vissa dofter, som vi förknippar med vissa människor eller platser, och för min del förknippar jag morgonkaffe med mina föräldrar. Det blir liksom en mysig och härlig känsla av trygghet - precis så som jag kände som barn när doften spreds i hela huset. Sällskapet vid frukostbordet är med andra ord mycket uppskattat, både för känslan det ger och för att T verkligen har förmågan att utmana Alva. Han har verkligen tålamodet som jag själv inte alltid har, och ger henne alltid svar på alla hennes frågor. Många gånger de frågor jag själv ibland upplever att jag inte riktigt kan besvara. De frågor hjälper han till med genom att komma med nya infallsvinklar och idéer. Det känns faktiskt riktigt skönt, och det är härligt att se att Alva har andra människor som bryr sig om henne runtomkring.


Något som jag ofta tänker på nämligen, det är de faktum att Alva bara har mig. Hennes pappa är ju inte längre med i bilden, och har egentligen aldrig direkt varit. Det gör att de frågor jag inte kan besvara, vet hur jag ska besvara eller törs besvara - det blir inte besvarade alls. I dessa situationer känns det extra skönt att ha människor runtomkring sig, både för min egen del så jag kan bolla tankar och idéer, men även för Alvas som kan få svar på det funderingar hon har när mina svar inte räcker till. Kort sagt är det härligt att en vanlig tisdagsfrukost kan bestå av så mycket känslor.